http://

No Air….

Den representerar så oändligt mycket, så många situationer i mitt liv där jag gått tillbaka och lyssnat om och omigen.

Det är en kärlekslåt, jag är mycket medveten om det.

Men det gör inte att texten är passande även vid andra tillfällen, ord är ju ord.

När syret inte räcker till, när jag faller, famlar i totalt mörker, sorgen griper tag i mig likt händer fast runt min hals, stryper effektivt lufttillförseln till min redan ansträngda hals.

Sorg, det är den verkliga känslan.

Sorgen drar ner mig i de dolda schakten, de dolda katakomber där de svåraste minnena ligger i vila på obestämd tid..

Men så när det inträffar något i mitt liv som ger mig ofattbar sorg på djupet av mitt inre, då finns den där. Låten framför alla de andra, att luta sig mot när allt annat vittrat sönder och samman.

“Tell me how I’m supposed to breathe with no air?

Can’t live, can’t breathe with no air

It’s how I feel whenever you ain’t there

There’s no air, no air

Got me out here in the water so deep

Tell me how you gon’ be without me?

If you ain’t here I just can’t breathe

There’s no air, no air”

Jordin Sparks/ Chris Brown, No air – 2008

Saken är den att … jag tror jag faktiskt har funnit två möjliga svar på varför allt blivit så mörkt all of a sudden….

1.

Nya chefen påminner alltför väl om barndomens plågoandar för att lämna den lilla lättskrämda flickan oberörd.
Likt en soldat som lever om sina minnen i fragment av det som hände då han mådde som sämst. flashbacks från en tid jag helst vill glömma .. hade nästan gjort det…
Men .. ödet ville annorlunda, först öppnade ju läkaren på locket till den sammetsklädda mörkblå asken.
Sedan dök hon upp från ingenstans, bara med den där attityden. Den blicken.

Rädd. Så vansinnigt Rädd.
Slår hon klorna i mig härnäst?
Inväntar hon kanske bara rätt tillfälle? När jag minst anar… ha! Hon vet ju inte att jag alltid sover med ett öga öppet!

2.

Reunionfesten med klass a la idioti.

Hon slogs ihärdigt, hon slog sina nävar blodiga, hon gjorde allt hon kunde för att få den vuxna kvinnan att förstå att detta faktiskt var ett gyllene tillfälle hon bara inte kunde missa.

Den vuxna kvinnan, redan på knä eftersom ovan nämnda redan hade inträffat…
-Ge mig tid, viskade hon när hon sjönk ihop i en välbekant hög på golvet.

Hon fick tid, såpass mycket att hon hann tillbaka till sitt alltför väl bekanta helvete och tillbaka, och hann vilja avsluta sitt jordeliv inte mindre än 4 gånger innan hon faktiskt fann vad som kunde vara grunden till varför hon föll så djupt…

Under tiden, fanns han där vid hennes sida, hennes livskamrat, hennes livs stora och för den delen enda kärlek, inte en tum vek han av, varje morgon, varje kväll var han där, vakade, älskade, lyfte och bar den kvinna han svurit att älska livet ut.

Nog har hon haft tvivel alltid, hon, den borne tvivlaren. Men, om man ska säga en enda sak om denne riddare i skinande rustning, så är det just detta. När livet är som svårast , när livet visar sina allra fulaste sidor, då passar han på att glänsa lite extra.

Änglar ska inte behöva gråta sade en vis man eller kvinna, men det är förlösande att gråta, det ger på något konstigt vis ro åt själar som värker i sorg.

Men att se eller att höra en älskad Ängel gråta, det är allt annat än förlösande och rogivande!
Sorgen når nya djup, när en älskad syster inte längre håller tårarna på insidan, när det brister i dig, brister det också i mig.

Jag önskar du fick allt du någonsin önskat, allt du någonsin ber, jag önskar du slapp gråta en enda tår någonsin mer!

I morgon är det jag som går till jobbet, med högt buret huvud, stolt stark och trygg i vetskapen att ingen är som jag, ingen ger 150 procent, och ingen ska någonsin trycka ner mig igen så länge jag lever!

// Mimmi